Under Onsdagen var jag, Micke och Milo på väg ut till Mickes nya "rehab center" tidigt på morgonen, vid 8 ungefär, anlände vi. Koppel loss och alla sprang vi ned till vattnet, jag gick ut till benen, det var riktigt var sådär på morgon kvisten! Vid 9 hade solen börjat göra sin del och först då bestämde jag mig för att ta mig ett ordentligt dopp i vattnet, mitt allra första dopp på två år faktiskt, mysig var det och Micke som stod kvar vid strandkanten bad jag simma ut till mig, duktig som han var så gjorde han det utan att protestera, när han väl kom ut till mig satte han sina tassar i mitt knä, tryckte sig lite uppåt och innan jag han fånga honom under magen fick jag mig en riktigt blöt puss! Min lilla tjuvaktiga skata där!
In mot land simmade vi jag tog hjälp av Micke som hade flytväst så fick han lite motståndskraft också, inte mycket men kanske tillräckligt. Upp på klipporna lade jag mig på madrassen jag tagit med mig och solade mig en stund, inte mycket till sol då de sagts att det skulle komma några skurar lite senare. Vid 10 hade solen gått helt i bakom molnen och först då tog vi oss hem till Milo för att vila oss en stund.
In mot land simmade vi jag tog hjälp av Micke som hade flytväst så fick han lite motståndskraft också, inte mycket men kanske tillräckligt. Upp på klipporna lade jag mig på madrassen jag tagit med mig och solade mig en stund, inte mycket till sol då de sagts att det skulle komma några skurar lite senare. Vid 10 hade solen gått helt i bakom molnen och först då tog vi oss hem till Milo för att vila oss en stund.
Vid 12 skulle vi dra oss efter vår två timmars vila hem till Wiqtor, men mother nature hade andra planer för sig, himlen öppnade sig och så var det värsta skuren, buss chaufförerna körde nästan in i varandra, han som körde oss tog fel väg, inte förrän klockan var 13:45 var vi framme hemma hos Wiqtor, hela 45 minuter sena, men han var helt tyst när vi gick i trappen, inget ylande, ingen gnäll eller tjut, vilken lättnad, kanske vädret hade tagit sig på honom. Ut skulle vi i alla fall och ut gick vi, men Milo och Wiqtor som inte sett varandra på ett tag började gruffa med varandra i kopplen så in i rasthagen vart det och där började dom leka tills de nästan inte orkade ta ett tass steg till.
Alla tre lika smutsiga efteråt, näe så här kunde man ju inte gå hem till Milo, det var bara att dra oss tillbaka där vi var vid morgonen, "Mickes rehab center", så upp på bussen alla tre vi går och iväg skulle vi åka men vad vi inte såg, en kvinna som ropar "håll in henne" vad var det nu som stod på?
Kvinnan som ropar ser väldigt rädd ut, jag kan nästan inget höra på grund utav min nedsatta hörsel. Jag frågar ett antal gånger vad är det hon säger, hon pekar på Milo och säger "Håll in henne". Alla tre koppel är virade runt mina ben, hundarna ligger så när som det går. Hon klagar och klagar till slut får jag nog "om du nu är hundrädd gå runt, det finns hur mycket plats som helst för dig kärring att gå, jag kan inte hava in dom mer, de sitter fast i mina ben och i säkerhets linan" varpå hon säger "jag är rädd för just såna där typer av hundar så håll in henne" jag säger "För det första så är alla tre hanhundar, så exakt vilken TIK är det du vill att jag ska hålla in? För det andra, är det en kamphund du menar som du är rädd för?" hon nickar lite då jag fortsätter "Men då undrar jag hur du vet att just denna fina kille är en kamphund? Det kanske inte har någon av de raserna i sig bara för att det ser ut som en sådan. Har du någonsin sett denna, just EXAKT denna kille vara i en fight? Och har du det, varför var du där? Det är olagligt och du skulle kunna få böter för att ha varit närvarande vi en sådan händelse utan att ha gjort något för att stoppa det" varpå tanten blir tyst och går iväg, tydligen var det ända hon ville var att skapa bråk, mina tre grabbar ligger tålmodigt kvar tills det att bussen kommit så vi nu kan bege oss av.
Här har vi dom nu, mina tre små grabbar, varav den äldste är min egna som bara är 4år. Alla tre har någonting.
Micke, en kille, 4år, som gång på gång blivit attackerad av stora tunga hundar, av bla raserna, amstaff, golden, labbe, rottweiler, schäfer, leonberger, faraohundar och så många andra raser att det är helt sjukt att han fortfarande litar på mig. Han hatar hanhundar av alla dess like, hundar överhuvudtaget gör honom nervös och känner obehag. Han har gång på gång gjort utfall av rädsla mot andra hundar men aldrig någonsin skadat dom, supergo mot alla djur han träffar. En korg med kärlek och pussar.
Wiqtor, en liten kille på ca 9/10 MÅNADER, glad och hyperaktiv, är överallt och undergiven, han ger sig alltid och det enda han vill är att ha kul i livet. Aldrig har han gjort något för att skada någon, han har sina två kattkompisar som han älskar med större delar av sitt hjärta, ett litet knyte med energi och kärlek.
Milo, en fin kille på 3, snart 4 år, med en dyster och mörk historia. Hunddagis som sagt att han är en problem hund och som även sagt att han hatar svarta hundar. Denna kille har så mycket rykten bakom sig, både för sin ras men även som individ varpå alla är falska, denna mysiga teddybjörn vill inget annat än gosa, han älskar allt och alla har aldrig gjort någon illa, har söker stöd hos vem som än håller i kopplet om hinder kommer i vägen. Älskar alla djur han får chansen att möta. En kille med mod och stort hjärta som bara vill bli älskad för den han är.
Och ändå har har vi nu alla tre tillsammans, umgås utan bråk, utan gruff, jag skulle aldrig kunna tänka mig dessa tre ha ett bråk till döden. De badar tillsammans, delar glädjen tillsammans och ingen av dom blir avundsjuk på varandra, här har vi tre killar som folk säkerligen inte skulle kunnat trott kunde vara tillsammans. Och nog syns det alltid när man går ut med dom, folk blir så fascinerade och pekar och pratar och ler när de ser hundarna tillsammans med mig bredvid deras sida.
Både Wiqtors och Milos ägare ska vara stolta som har så pass underbara killar och har tillit i mig att ta hand om dom på dagarna.
Micke, en kille, 4år, som gång på gång blivit attackerad av stora tunga hundar, av bla raserna, amstaff, golden, labbe, rottweiler, schäfer, leonberger, faraohundar och så många andra raser att det är helt sjukt att han fortfarande litar på mig. Han hatar hanhundar av alla dess like, hundar överhuvudtaget gör honom nervös och känner obehag. Han har gång på gång gjort utfall av rädsla mot andra hundar men aldrig någonsin skadat dom, supergo mot alla djur han träffar. En korg med kärlek och pussar.
Wiqtor, en liten kille på ca 9/10 MÅNADER, glad och hyperaktiv, är överallt och undergiven, han ger sig alltid och det enda han vill är att ha kul i livet. Aldrig har han gjort något för att skada någon, han har sina två kattkompisar som han älskar med större delar av sitt hjärta, ett litet knyte med energi och kärlek.
Milo, en fin kille på 3, snart 4 år, med en dyster och mörk historia. Hunddagis som sagt att han är en problem hund och som även sagt att han hatar svarta hundar. Denna kille har så mycket rykten bakom sig, både för sin ras men även som individ varpå alla är falska, denna mysiga teddybjörn vill inget annat än gosa, han älskar allt och alla har aldrig gjort någon illa, har söker stöd hos vem som än håller i kopplet om hinder kommer i vägen. Älskar alla djur han får chansen att möta. En kille med mod och stort hjärta som bara vill bli älskad för den han är.
Och ändå har har vi nu alla tre tillsammans, umgås utan bråk, utan gruff, jag skulle aldrig kunna tänka mig dessa tre ha ett bråk till döden. De badar tillsammans, delar glädjen tillsammans och ingen av dom blir avundsjuk på varandra, här har vi tre killar som folk säkerligen inte skulle kunnat trott kunde vara tillsammans. Och nog syns det alltid när man går ut med dom, folk blir så fascinerade och pekar och pratar och ler när de ser hundarna tillsammans med mig bredvid deras sida.
Både Wiqtors och Milos ägare ska vara stolta som har så pass underbara killar och har tillit i mig att ta hand om dom på dagarna.