Dagen började lite smått med att ta mig hem till Milo och sedan direkt till Wiqtor, seeeen vart det hem till Milo igen då han skulle vara tillbaka vid 11 redan, inte för att det gjorde mig något, men Milo hade behövt några timmar till, Matte sa att han hade varit väldigt uttråkad och rastlös dessa tre veckor jag praktiserat på hundstallet, och det kan jag ju förstå, det är ju SÅÅÅÅÅÅ jobbigt att göra saker mentalt och fysiskt, och det märktes verkligen att han hade haft det tråkigt, han var allmänt extra dragig och väl i rastgården exploderade han av energi, ingenting han vanligen brukar vara, han var inte ens sån första dagen jag hade han, stackars Wiqtor visste inte vad han skulle göra, Milo var överallt, dröjde kanske 2 timmar innan han liksom lugnat sig lite och var på sin vanliga aktivitetsnivå, tror han saknat lite att busa med Wiqtor och mig. Så sen gick vi ifrån Högdalen mot Bandhagen och bort mot Postiljonsvägen för att sedan komma till Tallkrogen, nu var de bägge relativt slut, nu skulle jag äta frukost och som tur är har ju inte de där byggarbetarna riktigt börjat bygga ordentligt utan bara kollat runt lite, mätt ut saker, fixat badrummet så än så länge inte mycket splitter och dyl, men nästa vecka, ja då händer det ju grejjer.
Sen vid 10:30 drog jag mig hem till Milo och lämnade honom, han skulle ut till landet i tre dagar och springa av sig där och bada, kanske han gör av sig med lite energi? Hahah, knappast troligt, den där saken verkar gå på duracell batterier.
När jag kom tillbaka till Tallkrogen tog jag med mig Wiqtor, Micke och mamma ut till Drottningholm, och det var det värt, satans vad det var varmt, det första hundarna gjorde var ju att hoppa ned i vattnet och svalka sig, till och med badkrukan Micke doppade sig HELT! Han och Wiqtor kom upp dyblöta men på mycket bättre, gladare, piggare humör, sen så sa det kabom i himlen och det började droppa smått så vi begav oss hemåt, tur det, så fort vi kommit till Brommaplan så bröt helvetet loss, och det bara öste ned på oss, skönt att vi satt på bussen större delen av den tiden det regnade men usch. Vädret sätter sig i kroppen och man känner sig sänkt. Så när jag skulle lämna Wiqtor så märkte jag ju att jag lämnat hans nyckel i fel byxor, så vi fick sitta och vänta på matte och husse i 30 min, men det gjorde inget, hundarna och mamma och jag var nöjda över dagen.
Sen vid 10:30 drog jag mig hem till Milo och lämnade honom, han skulle ut till landet i tre dagar och springa av sig där och bada, kanske han gör av sig med lite energi? Hahah, knappast troligt, den där saken verkar gå på duracell batterier.
När jag kom tillbaka till Tallkrogen tog jag med mig Wiqtor, Micke och mamma ut till Drottningholm, och det var det värt, satans vad det var varmt, det första hundarna gjorde var ju att hoppa ned i vattnet och svalka sig, till och med badkrukan Micke doppade sig HELT! Han och Wiqtor kom upp dyblöta men på mycket bättre, gladare, piggare humör, sen så sa det kabom i himlen och det började droppa smått så vi begav oss hemåt, tur det, så fort vi kommit till Brommaplan så bröt helvetet loss, och det bara öste ned på oss, skönt att vi satt på bussen större delen av den tiden det regnade men usch. Vädret sätter sig i kroppen och man känner sig sänkt. Så när jag skulle lämna Wiqtor så märkte jag ju att jag lämnat hans nyckel i fel byxor, så vi fick sitta och vänta på matte och husse i 30 min, men det gjorde inget, hundarna och mamma och jag var nöjda över dagen.