Jag gick ut och skulle förbereda dagens spår, meningen var att jag skulle lägga ett spår på ca 500m. När jag väl står där i skogen och ska öppna burken med blod så komer en illaluktande stank ut ifrån den, jag öppnar den helt och ser att det satans blodet hade börjat mögla! Vafan tänkte jag och satte på locket igen, kollade uppe på locket, korkad som jag varit så hade jag inte läst ordentligt på burken, den kunde endast förvaras i kylskåp max 3 dagar, den hade nog varit i kylskåpet i tre hela veckor inte konstigt att det börjat mögla!
Jag suckade, lade ett blodlöst spår på kanske 50m och inväntade mamma som skulle komma med hundarna. När dom väl kom så fick Micke gå först då han spårar mycket bra men tar aldrig belöningen i slutet. Han gick spåret nästan felfritt. Milo däremot flängde en hel del i spåret men tillslut hittade han sin fina klöv! Så gick vi därifrån, jag tog blodet och ena klöven och slängde i soporna, var ju ingen mening att ha en liter möglat blod och en klöv som hade blivit doppad i det.
Vi tog våran vanliga promenad, och det gick ju bra, tills vi nästan gått hela promenaden, för då, ja då stod ett rådjur mitt i vägen och Milo fick syn på den, han drog som en tok och skrek som om någon stod och plågade honom, han skrek och skrek för att han så gärna ville ha den med vit rumpa som vi kallar dom. Jag tog fram den andra klöven som hade kvar som inte hade haft blod på sig som jag kunde spara, fick Milo att vända bort ifrån itrumpan och in i munnen åkte klöven och tyst vart han, så kunde vi gå våran promenad utan problem. Han drog förvissor lite och letade efter vitrumpan, men med klöven i munnen var han ändå väldigt nöjd och tyst.
Jag suckade, lade ett blodlöst spår på kanske 50m och inväntade mamma som skulle komma med hundarna. När dom väl kom så fick Micke gå först då han spårar mycket bra men tar aldrig belöningen i slutet. Han gick spåret nästan felfritt. Milo däremot flängde en hel del i spåret men tillslut hittade han sin fina klöv! Så gick vi därifrån, jag tog blodet och ena klöven och slängde i soporna, var ju ingen mening att ha en liter möglat blod och en klöv som hade blivit doppad i det.
Vi tog våran vanliga promenad, och det gick ju bra, tills vi nästan gått hela promenaden, för då, ja då stod ett rådjur mitt i vägen och Milo fick syn på den, han drog som en tok och skrek som om någon stod och plågade honom, han skrek och skrek för att han så gärna ville ha den med vit rumpa som vi kallar dom. Jag tog fram den andra klöven som hade kvar som inte hade haft blod på sig som jag kunde spara, fick Milo att vända bort ifrån itrumpan och in i munnen åkte klöven och tyst vart han, så kunde vi gå våran promenad utan problem. Han drog förvissor lite och letade efter vitrumpan, men med klöven i munnen var han ändå väldigt nöjd och tyst.